Att anta utmaningen

Niklas Aldén Niklas Aldén

Skrivet av: Niklas 
Jag är 23 år gammal och en inbiten orienterare. Jag började pröva på orientering när jag var 16 år och med tiden har det bara blivit mer och mer. Innan jag började orientera på allvar kan jag inte säga att jag tränade något alls, mer än vardagsmotion i form av promenad till busshållplatsen eller cykling till och från skolan. Dessutom ägnade jag mig också åt mer lågintensivt friluftsliv, såsom fjällvandring, kajakpaddling i skärgården eller långfärdsskridskor på någon fin sjö. Efter att jag började orientera och därmed träna mer högintensivt regelbundet har jag fått upp flåset så mycket för att intressera mig även för ren löpning, även utan kartläsning. Idag gör jag en mil på ca 33:30 men springer sällan löplopp längre än så.

I höstas fick jag för mig att jag skulle springa ett maraton, 42 195 m, mest för att testa om jag kunde springa så långt. Innan detta var den längsta sträcka jag sprungit dittills 27 km, ett långt träningspass med blandat orientering i skog och löpning på vägar. När det gäller rena löplopp (eller ”terräng”-lopp) hade jag dessförinnan bara tävlat upp till 10 eller någon gång 12 km. Visserligen hade jag sprungit ultralång-SM i juni som var 22,7 km fågelvägen men ingen tävling längre än så. Så här i efterhand kan jag se att jag inte fick den bästa uppladdningen. Dels sprang jag som mest strax över halva distansen, max ca 25 km, som träning månaderna innan. Dels var jag också förkyld av och till de sista veckorna före. Jag rekommenderar inte att springa maraton med en sådan uppladdning.
Det är dock nåt visst med att tävla. Det är som om hjärnan ger sig fan i att nu jävlar ska jag klara av det här, jag kan ju inte ge upp bara för att jag blir lite trött. Tävlingen jag sprang hade kanske 10 deltagare som sprang maraton, och flera som sprang kortare distanser. Inte världens största tävling alltså. Jag hade bestämt mig för att sikta på att hålla tempot 4 min/km ungefär, eftersom jag visste att jag kunde springa 10 km i 3:21-tempo. Det gick bra, och jag och en till placerade oss i tät. Banan gick på asfalts- och grusvägar och mindre delar på stig. Jag trodde dock innan loppet att det skulle vara mer i skogen och hade därför valt skor med lite för lite dämpning. Å andra sidan sprang jag fortare än min konkurrent i skogen, men vi var ganska lika snabba på vägarna. På detta sätt utökade jag hela tiden ett försprång varje gång vi sprang en liten bit på en stig. Jag lyckades också hålla mitt måltempo 4 min/km rätt så bra, och de första tre milen avverkades på drygt 40 minuter styck. Längden för ett Lidingölopp passeras följaktligen på strax över två timmar. Hittills hade det gått riktigt bra, över förväntan!

Därefter går det bara utför. Strax efter 30 km passerar jag gränsen för vad min kropp tycker är bekvämt att springa. De följande kilometerna börjar det värka i benen mer och mer, tills jag har regelrätt kramp. Det går långsammare och långsammare att ta sig fram och jag kan efter totalt 35 km inte säga att jag springer längre, jag joggar. Efter 37 km, med 5 km kvar till målet, klarar benen inte ens av att jogga i vettig hastighet längre. Eller alltså, det går precis lika fort att försöka jogga som att gå, och det är betydligt mindre jobbigt att gå än att jogga, så därför stapplar jag de sista 5 kilometerna till målet. Han som jag sprang med i början och före mesta tiden har försvunnit för länge sedan. Ungefär 100 m före målet blir jag också omrsprungen av tre-fyra andra löpare som disponerat loppet betydligt bättre än vad jag gjort. Men jag tog mig ändå i mål, och firade med att ligga död i soffan ett par dagar framöver. Jag tror jag nöjer mig med kortare distanser framöver, men det var ändå en kul utmaning att springa ett maraton. Om ni också vill utmana er själva och kanske springa Challenge-klassen (21 km) på Ekebyloppet 6 juni, kommer här lite tips till er:

  • Kolla bansträckningen för Ekebyloppet och välj lämpliga skor som passar för dig.
  • Förbered dig och kör några träningspass på åtminstone 15 km ett par gånger innan. Undersök vilket tempo som känns bekvämt att hålla så länge.

Håll dig frisk, träna smart och återhämta dig ordentligt med bra mat, sömn och vila.

Senaste tipsen